(English version below gallery)
Att färdas och leva på de engelska kanalerna har inneburit hårt kroppsarbete samt visst stresspåslag vid knepiga slussar och när båten hamnat på tvären i kanalen – men mest av allt har det varit en fantastisk upplevelse! Att färdas och leva på kanalen är som att befinna sig i en egen sluten liten värld där Corona och annat obehagligt känns avlägset. Kanalfolket är hjälpsamma, kontaktsökande och avslappnade. Vi blev snabbt en del av gemenskapen.
Med en snabb teknisk genomgång av kanalbåten Wandering Star och guidning genom den första slussen vinkade personalen vid Starline Narrowboats av oss och vi gled ut från hamnen i Stourport-on-Severn. Erika utsågs till kapten och Jonas till slussoperatör. Dessa roller kom sedan att växla fram och tillbaka under resans gång.
Kapten Erika. 
Slussoperatör Jonas.
Här nedan kommer ett utdrag från vår kanalbåtsloggbok som visar hur en typisk dag såg ut:
Onsdag 21/10
Väder: Mulet med inslag av duggregn, uppklarnande till kvällen. 12 grader. Det är verkligen knäpptyst och stilla i båten under natten och morgonen. Med en småsliten kropp som vevat upp slussluckor dagen lång var det lätt att somna. Vi har redan skaffat oss lite rutiner på båten. Erika som är först upp på morgonen sätter igång båten och trycker sedan igång centralvärmen som drivs av motorn. Värmen på båten har sakta men säkert sipprat ut under natten. Så fort frukost och tandborstning är avklarat sätter Jonas igång länspumpen och sen stävar vi ut från vår ankringsplats.
Dagen började med idyllisk engelsk landsbygd med böljande fält och lövverk i varierande höstskrud. Sedan nådde vi Wolverhampton, som är en av Birminghams förstäder, där industribyggnader tornade upp sig längs kanalen. Därefter började den längsta slussklättringen för den här turen. Totalt tog vi oss igenom 21 slussar i rad. Vi har till och med kommit att gilla lukten av det fuktiga teglet som tränger in i näsborrarna när man stiger upp ur slussfickan. Det luktar som våt mossa, lera och en aning diesel.
Efter några timmars färd stannade vi i Coseley för lite proviantering och fika. Tanken var sedan att hitta en ankringsplats för natten precis norr om Netherton-tunneln, men det visade sig bara vara rätt trist industriområde där. Så vi tog ett nytt beslut att pressa oss igenom tunneln och hitta en nattplats på andra sidan. Det var en häftig tur genom tunneln med kompakt mörker och kusligt droppande runt om en. Tunnelfärden tog exakt 40 minuter. Det var ett bra beslut att åka över till södra sidan för där var en vackert anlagd park på ett gammalt bruksområde. Dessutom låg puben The Wheatleaf 50 meter från ankringsplatsen.
Kanalerna i Storbritannien började byggas i mitten på 1700-talet i samband med den industriella revolutionen. Till en början främst för att transportera kol till fabrikerna, men sedan för allehanda gods. På 1800-talet konkurrerade sedermera järnvägen ut kanalerna och de fick mer eller mindre stå och förfalla. På 1960-talet började entusiaster restaurera de gamla kanalerna och idag är de en naturlig del av den inhemska turismen.
Efter en vecka som kanalturister lämnade vi tillbaka vår kära Wandering Star och har fortsatt norrut. Vår gamle vän Keith var snäll och plockade upp oss med bil och vi har nu anlänt till det natursköna Lake District. Närmare bestämt den pittoreska lilla staden Broughton-In-Furness. Här har vi hyrt ett stenhus som är byggt 1798 och ska tillsammans med Keith göra dagsutflykter i trakten.
A week on the britsh canal system means a bit of hard labour, stress and anxiety. But in return you get a wonderful experience. Since the 1960s a lot of the old canals, which were built in the 1700s, have been carefully restored by enthusiast and are now a natural part of domestic tourism. To travel them in a speed of 3 mph tends to put your mindset in the same velocity. The easy going life style lets you take your mind of pandemics and other terrifying subjects haunting our society. We’ve discovered that people on the canal are friendly, helpful and curious. We rapidly became a part of this community.
After about an hour of instructions of how the actual boat works with all it’s features and a tutorial at the first lock, we were on our way. As a canal traveller, you do all the work yourself. Part from cranking up the lock hatches and pushing open the lock gates, you also run a small houshold onboard. The narrow boats are well equipped with bathroom, shower, kitchen and sleeping qarters.
As the week on the canal has flown by we’ve now travelled to Cumbria and The Lake District to meet up with long time friend Keith. We reside in a house built in 1798 in the small town of Broughton-In-Furness. This will be our base for daily excursions in the area.