Sova, äta, åka skidor, äta, sova, äta, åka skidor … Där har ni vårt liv den gångna veckan. Men det är inte det mest intressanta med vår vistelse här i Mattila i norra Värmland. Den här platsen bär på en fascinerande historia om savolaxfinnarna som lämnade oroligheterna borta i östra Finland och fann ny frid i västra Sverige, intill den norska gränsen. Besöket i Mattila blev en fullträff på många sätt. Till att börja med hade vi fantastiskt väder de första dagarna (vi låter bilderna tala för sig). Det var även ett corona-säkert besök eftersom vi aldrig var i närkontakt med någon annan människa. Dessutom fick vi en historisk koppling till Finland och ny kunskap om livet i de värmländska skogarna.
Mattila är idag en stor liten skidort som bedrivit sin verksamhet sedan 1961. Här är spåren nästan alltid nypistade och det finns många fina rundor att välja på. Favoriten blev Ski maraton-spåret på 21 kilometer som slingrar sig fram genom den djupa granskogen med dess inslag av myrmark och små tjärnar. Skidspåren i all ära, men det är som sagt traktens historia som kanske berört oss mest. Mattila ligger vackert inbäddat i den värmländska Finnskogen och redan längs vägen upp från kommunens centralort Torsby syns den finska flaggan titt som tätt hänga sida vid sida med den svenska och även ofta den norska. Något som kan liknas vid en treenighet. Närheten till Norge är given, men den starka kopplingen till grannlandet i öster är kanske det som väcker ens intresse mest.
På 1600-talet inleddes en migration från den dåvarande östra rikshalvan Finland över Östersjön till den västra som idag är Sverige. Förklaringarna till denna folkförflyttning är flera där den vanligaste tillskrivs den dåtida centralmaktens löften om skattefrihet i utbyte mot nyodling av de djupa granskogarna i Mellansverige. En annan viktig orsak var de oroligheter som uppstått då Ryssland successivt flyttat sin gräns till dagens östra Finland, vilket lett till konflikter mellan de ryska nybyggarna och den befintliga lokalbefolkningen. Finländare från denna riksdel, främst Savolax, var särskilt duktiga på det så kallade svedjebruket. En jordbruksteknik som innebär att man röjer och bränner skogen för att sedan odla i den näringsrika askan. Svedjebruket är i sig inte någon direkt hållbar odlingsteknik eftersom marken snabbt utarmas och endast några års skörd är möjlig. Därefter måste den återhämta sig i nära 30 år innan den åter kan brukas. Trots att Savolaxarna hade med sig en tålig sorts råg som gav god avkastning på svedjebruken var djurhållning, skogsbruk, jakt och fiske oumbärligt för att överleva i den vilda skogen.
Till dagens Mattila anlände alltså en del av dessa finska migranter för ungefär 400 år sedan och byggde sig en liten gård med tillhörande rökstuga, kokhus, djurstall, vattenkvarn, brygghus och såklart bastu. Finnarna höll sig i regel mest för sig själva och deras kultur och språk kunde därför länge leva vidare i en slags konserverad form som mycket sakta blandades med det värmländska. Det var först när olika forskare inom folkliv och antropologi reste till trakten på 1800-talet och dokumenterade de skygga skogsfinnarna som intresset och kunskapen om dem ökade. Idag går det utmärkt att besöka många av de bevarade finngårdarna i framförallt Värmland och Dalarna samt även Hälsingland.
We’ve spent a week in the small ski community of Mattila in western Sweden. Although our days have been filled with a lot of skiing miles in the wild forests of Värmland, it’s the history of the area which has made it’s deepest inpact on us after this trip. About 400 years ago the swedish rulers wanted to open up their vast forests and develop the agriculture. Well suited for this project were the finns from what then was the eastern half of Swedish kingdom. They were specialized in burn-beating and got promised huge tax cuts if they moved to the opposite side of the Baltic sea. Another reason was also the increasing tentions building up alongside the Russian boarder, making way for conflicts between finnish locals and russian settlers.
Burn-beating is not a durable agricultural technology since you only can grow crops in the clearings for just a few years after they are burnt. After that the ground needs about 30 years to recover. Although the finns brought a special kind of rye, which they’d developed for this kind of cultivation, they also needed to raise cattle, hunt and fish to survive the harsh life in the wild forests. The finns kept mostly to themselves which led to a conservation of their culture and language. It wasn’t until 1800s when scientists and researchers traveled to the area to document the shy people of finnsih decent that knowledge about them grew.