En skidåkare är född

• 

• 

Vi har bara gjort en och samma sak sedan vi sist skrev ett inlägg här. Åkt skidor. Och det skulle vi kunna fortsätta med länge till. Det är lätt att trivas i skidparadiset Ylläs, eller närmare bestämt Äkäslompolo där vi nu hyrt en liten lägenhet i en vecka. Efter någon dag hittade vi rytmen här: Vakna vid halv tio, grötfrukost, iväg på skidtur, hem för lunch, ut igen på nästa skidpass och sedan hem till bastu och middag. Några dagar stack dock ut. En dag besökte vi alpincentrat här och Ines fick testa utförsåkning för första gången. Vi kan väl sammanfatta det med att det inte var sista gången. Hon var väldigt bekväm i de där slalompjäxorna. En annan dag gjorde vi en heldagsutflykt till en kåta ute i skogen där vi grillade korv och myste vid elden.

Förutom ynnesten att få uppleva så här mycket snö, har det finaste med vistelsen i Ylläs varit att få se Ines upptäcka skidåkningen. Hon åker i snitt fem kilometer om dagen och är aldrig sur på tur. Bäst trivs hon när Jonas åker bakom och kommenterar som om det vore en tävling samt att Erika gör en lång segerintervju efter målgång (Ines vinner naturligtvis alltid).

Ylläs är Finlands skidcentrum nummer ett med 380 km skidspår, varav 38 km har belysning. Även om vi upplever att det är mycket snö så är det med lappländska mått mätt onormalt lite snö, vilket betyder att endast 34 km av spårsystemet är preparerat. Efter en veckas gnidande känner vi oss nu ganska klara med Ylläs för denna gång och hoppas kunna återvända vid en tidpunkt då denna plats kan bjuda på sin fulla potential. Alla timmar i spåret har även gjort att vi kunnat dela in våra medmotionärer i tre grupper: elitåkare som är här på läger, lokalbefolkning och pensionärer. Vilken grupp vi tillhör låter vi vara osagt…

Nu fortsätter vår Lapplandsresa till det lite mer kända Ruka. Rent geografiskt tillhör området faktiskt inte landskapet Lappland, utan Norra Österbotten. I Ruka brukar Världscuppremiären i längdskidor arrangeras och så även i år.

Since our last post we’ve done only one thing and one thing only. Skiing. It’s easy to enjoy the simple life in this wintersport haven of Ylläs, which is Finlands largest with 380 km of ski tracks. The mountain of Yllästunturi provides decent alpine slopes aswell. Our jogrot days here follows more or less the same pattern: wake up at 9:30, porrige breakfast, first ski session, lunch, second ski session, dinner and sauna. Ines did her alpine debut one day here and it went very well. She got comfortable fast in the big ski boots and after a few hours she had control over the basic techniques. This is definately something she’ll try again.

Due to lack of normal amounts of natural snow, only 34 km is prepared for skiing at the moment. After a week of numerous sessions back and forth through the tracks we feel satisfied for this time around. Hopefully we can return when the area can provide it’s full potential. Our tour of Lapland now continues to the more well known ski area of Ruka, which actually is located in Northern Ostrobothnia, not Lapland. Ruka annually hosts the cross country skiing world cup premiere.