Det är lätt att gilla Öland. När vi cyklade längs med öns västra kust fick vi en känsla av att befinna oss på Balkan och då är det ju lätt att trivas. En insikt vi gjorde under vårt besök på Öland är att det verkligen inte är en liten ö. Vi hyrde cyklar i fyra dagar och trampade cirka tre-fyra mil per dag, ändå hann vi bara se en bråkdel av ön.
Som väntat blev det ganska struligt att resa på tvären genom Sverige, vilket vi gav oss på efter paddlingen i Dalsland. I solnedgången, tre timmar försenade, satt vi i alla fall äntligen på buss 101 på väg över Ölandsbron. Efter en slappardag i Borgholm packade vi sedan hyrcyklarna från Ölands cykeluthyrning och påbörjade vår sista lilla utflykt under denna Sverigeluff – och för hela friåret faktiskt.
Första dagen cyklade vi några mil norrut längs med den västra kusten och satte läger vid drop-in-campingen vid Djupvik. Om man nu tvingas ta in på camping är den här typen av camping vår favorit. Här finns endast torrdass och en vattentapp – och det känns tryggt att veta att man inte bryter mot några reservatsregler.
Andra dagens cykelfärd tog oss till en början vidare längs den något karga kusten med sina karaktäristiska stenstränder och torra solpinade alvar. Naturen här i kombination med den tryckande 30-gradiga värmen förde våra tankar till Balkankusten längs det Adriatiska havet. Efter några mil vek vi sedan av in mot inlandet och tog oss så småningom över till den motsatta sidan. Norra Ölands inland och östkust bjuder på en helt annan upplevelse av ön. Här dominerar lummiga skogar, åkrar och betesmark. Överallt betar kor och de små vägarna ringlar sig igenom små byar som ofta inhyser en mjölkgård. I mitten på ön har den gamla banvallen ersatts av av cykelbana. Öland hade nämligen 1928-1961 en smalspårig järnväg som sträckte sig 151 km från Ottenby i söder till Böda i norr. Transporten av sockerbetor till sockerbruket i Mörbylånga utgjorde en viktig del av verksamheten och likaså passagerartrafiken till de cirka 60 olika stationerna.
Den tredje dagen var det lite svårt att slita sig från den camping vi checkat in på, (Wikegårds camping). Dels för att det var en klimatsmart, uttalat hbtq-vänlig och vackert placerad camping. Och dels för att Ines fick väldigt fin kontakt med några andra barn på campingen och de kunde liksom inte sluta leka med varandra. Men vi kom iväg och efter ett par timmar i sommarvärmen smakade det gott med Evas kroppkakor strax utanför Borgholm. Sista kvällen på Öland övernattade vi på en av de större campingarna utanför Borgholm och tittade på Sverige-Polen-matchen tillsammans med de svenska campinggästerna och den polska campingpersonalen. Publiksammansättningen skapade en tät stämning.
Innan vi lämnade tillbaka cyklarna i centrala Borgholm passade vi på att ta en sväng ut till slottsruinen och tog en morgonkaffe vid den klassiska Kaffestugan utanför Sollidens grindar. Ingendera hade öppet när vi kom på besök, så detta sparar vi till nästa gång vi kommer hit.
Nu lämnar vi luffarlivet och återvänder tillfälligt till Grödinge för att få vaccin och träffa familj och vänner. Juli månad kommer vi att hänga i vår stuga i Finland och blicka tillbaka på det år som har gått. Vi kommer alltså inte att göra några fler resor eller större utflykter det här friåret som är värt ett inlägg, utan denna ledighet planar nu ut i en slags normal sommarsemester. Men innan dessa 400 lediga dagar är över kommer vi att bjuda på ytterligare ett inlägg med en slags slutrecension av vårt friår.
